Blev inkallad till min chef idag.

Det kändes bra.  Tänkte för mig själv att han äntligen fått upp ögonen

för min kapacitet.

-Du gör ett bra arbete och du kommer att gå långt inom den här branchen

och bli framgångsrik......

Så lång allt väl och det värmde verkligen inom bords.

.....dock inte inom vårt företag avslutade han med.

Har nu suttit inlåst på handikapptoaletten i 4 timmar och vågar inte gå ut.

Felix

Så står då expediten i kiosken och hånler mot mig igen.

Bara för att jag bemödat mig med att stötta deras verksamhet med inköp av 1 st morgontidning så är hon tvungen att önska mig en " trevlig dag ".

Vad har jag gjort henne för ont.

Sen dags för nästa käftsmäll. Kollegan på jobbet frågar " hur jag mår ? " och

klappar mig på axeln. Det är just såna saker som kan få även den mest balanserade person att gå i däck. Är det verkligen en sådan attityd som

man ska ha mot sina arbetskamrater. Jag tycker att det är väldigt lågt.

Sen kom då droppen som fick bägaren att rinna över. Träffar på vägen hem

från jobbet på en gammal bekant som jag inte sett på 10 år. Han börjar fråga ut mig om mitt liv...vad jag gör och var jag bor. Sen undrar han om han inte kan få mitt telefonnummer så att vi kan hålla kontakten och kanske träffas nån gång.

Jag klippte till direkt. Hur mycket skit ska man egentligen behöva ta.

Va fan är du bög din jävel var det sista jag sa innan en loska landade

på hans blodiga skjorta.

Men annars är allting bara primma. Mina tabletter börjar äntligen

fungera så att jag numera kan leva ett värdigt liv och relatera till min

omgivning på ett normalt sätt.

MvH

Lorenzo