Svens arbetsuppgifter hade under årens lopp reducerats till att  endast omfatta verksamhetens symboliska handkassa på 2000 kronor i olika valörer. Kassan räknade han varje dag om och om igen. När det inte stämde gick han ut till sina två kolleger och bad dom ringa polisen för att dom skull komma och ta fingeravtryck. " Tror du att vi har tagit pengarna ? " frågade dom uppgivet varje gång. Han svarade " självklart inte men det är ju i och för sig bara vi tre här ". Han brukade sen räkna om kassan igen och då stämde den som regel. Aldrig återkom han och bad om ursäkt. I början tyckte dom att det var lite kymigt att indirekt bli anklagade för stöld, men nu blev om inte ens förbannade.

Alla gula postit lappar delade han i sex delar, där varje del blev fullklottrad med anteckningar. Dom var tänkta att hjälpa till att strukturera upp arbetsdagen. Fasta rutiner var hans trygghet och alla avvikelser från det normala hans fiende. Att göra fel var en dödssynd och att undvika detta blev en daglig självuppfyllelse. Han hörde dåligt men låtsades inte om detta och missade mycket information som skapade måga dråpliga missförstånd och situationer.

Det tomrum han lämnade efter sig på sin arbetsplats när han pensionerades nu i mars, var samma tomrum som clownen i manegen lämnar efter sig när showen är slut.

Qvasimodo